Kan ni förstå att jag ligger på stranden om drygt tre veckor?
Att jag ska få bära sommarkläder, sommarskor? Så skönt!
Förhoppningsvis är det vår när jag kommer hem. Ska bli skönt att slippa vintern.

Har rast nu. Jobbar till 20. Var ute och sprang igår. Gick bra förutom att det var -15 ute.
Får se om jag orkar idag med. Ska ju kugga på stranden snart. He he...

jag är fortfarande fruktansvärt ledsen.

jag går sönder så fort jag tänker på det.

och det fortsätter hända saker som gör mig ledsen. 

allt på samma gång.

well, jag åker åtminstone iväg till Thailand i början av mars och stannar 2 veckor.

ska bli fantastiskt skönt. bara ta det lugnt. heaven.

Kajsa är här, hon sover. jag sover inte, som vanligt. ska upp om 4h. ångest på den. 

imorn åker Jens till fjällen. trist. men jag har Kajsa här ett par nätter iaf. tacksam över det! 

Idag tog jag tag i mig själv lite.
Kammade håret.
Nej, men ni förstår.
Jag fixade till mig, smink, hår och kläder.
Satte mig vid datorn. Spenderade 10 lax och kände mig gladare.
I'm going to Thailand baby!!
Sant faktiskt. Jag bokade en resa på 2 min och sen åkte jag på kalas.
Sen hem till bästa svärisarna. Nu hemma.
Ska plugga klart allt och försöka sova sen.

gick och la mig sju imorse.

jens gick upp innan jag somnade. 

han väckte mig 15.30 idag. gick upp 16.20. bättre att sova fel tid på dygnet än inget?

men nu sitter jag här. igen. pluggar. snart klar för inatt tror jag.

ska försöka sova? snart halv fyra. 

skulle kunna plugga klart allt nu? men det blir inte så bra när jag är så trött?

värdelöst att inte kunna sova. haft problem sen nyår nu. 

dör.

ska antagligen ta ledigt om en månad. i 2 veckor. behövs.

är på jobbet 44-50h i veckan plus heltidsstudier á 40h veckan. 

2 weeks off kommer göra gott för mig. 

sjukt låg människa just nu. är så sinnessjukt ledsen. vill bara lägga mig ner och dö av hjärtesorg.

men nu är läget så, jag måste få vara ledsen. 

god natt. 

jag har på riktigt aldrig varit så här olycklig. 

jag har aldrig känt sån sorg.

jag har aldrig saknat någon så mycket...

...som jag gör nu

Igår dog min älskade Amri. I min famn. Min älskade kära Amri. En del av mig dog med henne. Jag är glad över att jag hann få hennes sista svaga pussar, jag är glad över den lilla glädje hon lyckades visa när hon såg mig.
Hon och jag hade ett speciellt band. Det var hon och jag. Alltid. Jag vet att hon uppskattade att jag fanns där med henne.
Jag är fruktansvärt ledsen. Jag känner mig trasig. Jag kan inte förstå. Jag vill inte.
Min sorg är lika stor som när min älskade farmor dog. Hon var min Amri. Jag var hennes Angelica. Världens bästa som alltid följde mig. Fick hon inte gå med in på toaletten satt hon utanför och väntade. När jag flyttade satt hon utanför mitt gamla rum och gnällde tills hon fick komma in. Vi hade delad vårdnad ett tag, för hon och jag saknade varandra för mycket. Min älskade bästa Amri. Jag kommer att sakna dig varje sekund. Vila i frid Amri  

Jag kan inte andas.
Amri, hunden vart värre. Hon kommer antagligen inte hem igen. Så fruktansvärt ledsen. Det gör så ont. Jag vill inte. Paniken jag känner, vad gör jag?

Om Gud finns ber jag att han räddar henne...