Igår dog min älskade Amri. I min famn. Min älskade kära Amri. En del av mig dog med henne. Jag är glad över att jag hann få hennes sista svaga pussar, jag är glad över den lilla glädje hon lyckades visa när hon såg mig.
Hon och jag hade ett speciellt band. Det var hon och jag. Alltid. Jag vet att hon uppskattade att jag fanns där med henne.
Jag är fruktansvärt ledsen. Jag känner mig trasig. Jag kan inte förstå. Jag vill inte.
Min sorg är lika stor som när min älskade farmor dog. Hon var min Amri. Jag var hennes Angelica. Världens bästa som alltid följde mig. Fick hon inte gå med in på toaletten satt hon utanför och väntade. När jag flyttade satt hon utanför mitt gamla rum och gnällde tills hon fick komma in. Vi hade delad vårdnad ett tag, för hon och jag saknade varandra för mycket. Min älskade bästa Amri. Jag kommer att sakna dig varje sekund. Vila i frid Amri